Nu är de då dags för min kropp att vara i fokus igen. Innan var de hur stor magen är, nu handlar de om hur liten den hunnit bli.
Missförstå mig inte, gravidkilona ska bort plus lite till helst. Men de är inget som jag kommer kämpa med.

Jag gick upp 10 kilo under graviditeten. Jag var säker på att jag skulle svälla upp som en ballong. Men icke, de sista två kilona kom med vätskan mot slutet. Vikten var inget som jag tänkte på alla vis under graviditeten. Jag kände att de får bli va de blir, under normala gränser givetvis. Jag hade tur och fick sug på " fräscha saker" så som frukter och så. Godis var inte så intreessabt, godis och kakor har aldrig varit min grej riktigt iofs.

De 10 kilona som jag ökade under graviditeten är borta, dom hade jag gått ner redan efter 7 dagar utan att egentligen göra något. Men man äter ju inte som man ska de första dagarna. De gjorde inte jag iaf, jag hade ingen aptit och varken är eller var egentligen sugen på mat. Jag äter när jag är hungrig givetvis. Det jag är sugen på:)

Nu, 18 dagar senare har jag gått ner cirka 14 kilo. Jag har som mål att gå ner 20 kilo allt som allt och bygga upp musklerna igen, för även om jag var aktiv och så under hela graviditeten så blev musklerna slappa och behöver formas lite:)

Men det som jag kan fundera över är varför andra verkar så intresserade av de. Att man frågar och tycker att det är häftigt vad kroppen klarar är sin sak ( ofta killars reaktion) men tjejer verkar ha nån tävling med varandra och jag känner inte att jag vill va med. Dels för att jag har haft en jäkla tur.

Jag gick upp 10 kilo under hela graviditeten, gick ner allt bara genom att föda, Inga bristningar, min hud är inte slapp, den drar ihop sig i nu de märks, magen ser ut som innan jag blev gravid mer eller mindre och brösten har visserligen ökat strax över en storlek och är lika dana som innan och på sin plats. En 5-6 mm bristning som inte syns om man inte vet att den är där har kommit på ena. Men vem bryr sig lixom..?

De är kanske lätt för mig att säga att man inte ska bry sig om vikten nu medan kroppen läker, men jag tycker verkligen så. Nu när kroppen läker och försöker hitta tillbaka till sitt jag igen så gör er själva en tjänst och slappna av, stirra inte er blonda på vikten och kroppen. Bara var mamma, iaf till kroppen läkt. Gör era knip övningar, gå en liten promenad i den mån er kropp tillåter, men gör de för att ni vill och inte för att ni vill gå ner i vikt så snabbt ni kan.

Tänk på att er kropp har gått igenom mycket precis som ni mentalt. Bara va ett tag:)

Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej hej fina ni!   Som ni har märkt så har varken bloggen eller min youtube fått någon uppdatering på jätte länge. Jag tappa suget på att vlogga för att jag helt enkelt tyckte att det blev tråkigt. Jag gick bara hemma för att jag var sjukskri...

  Niklas har jobbat natt så han sover, Bella som vanligtvis är på förskolan om förmiddagarna är hemma med feber och rinnsnuva. Jag älskar vår flicka men just nu med 2 veckor till BF är de tufft att håll igång energin för henne. Hon är fylld av ener...

  Fredagen den 21 september.   Vecka 30 är hos oss, det blåser, är grått och lite regnkänsla utanför fönstret. I 3 månader har vi förklarat för Bella att innan lillebror kommer så ska alla löv ramla av träden, det ska bli mörkare och kallare oc...

Hej på er!    Vi fortsätter med sjukstuga, vi snorar alla tre, N har feber men min har givit med sig nu äntligen!*pepparpeppar* ochän har Bella sluppit feber. Håller tummarna för att det förblir så. Nu har vi bråkat med förkyldning i nästan 2 vec...

  Klockan är i denna minut 5.47. Jag vaknade 04.15 och kunde knappt andas och var super kissig. Jag vaknade igår dunder förkyld och feber. Så himla tråkigt. Så större delen av min dag igår spebderade jag halvsovande på soffan utom när Bella ville m...