God kväller!

Idag har vi mest slappat och myst. Vid fyra va det dags för föräldrautbildning och även om Niklas var jäkla omotiverad till att gå dit så gick vi dit, man vet aldrig, dom har kanske något som man inte tänkt på.

Det va inget som egentligen var nytt som kom, men de kändes ändå inte som slöseri med tid. I slutet fick vi se en 20 minutersfilm om förlossning, man fick följa tre par på förlossningen som genom gick Arbetet och sedan förlöstes. Känslan i kroppen när barnet äntligen kom ut och skrek kändes i hela min kropp och jag kom på mig själv att spänna magen när barnmorskan på filmen uppmanade mammorna att krysta.
.Så jäkla häftigt!!

På vägen hem pratade vi om de vi hört, om Niklas fick lära sög något nytt och om jag fick lära mig något, vad vi tyckte om videon och det som hände, upplevdes osv.
Jag tycker att det är viktigt att vi pratar om de, att vi bollar tankar. Vi gör de naturligt med allt, vi pratar otroligt mycket i vårt förhållande och är ärliga rakt ut utan att va otrevliga. Jag tror att det är nyttigt och gör oss starka som par samt att det ju även gör att vi vet var vår partner står i olika situationer.

Nu ska jag bara mysa, imorgon är det rutinkontroll på morgonen Sen tvätta och få ordning här hemma för här är så stökigt!

Hej på er!

Sambon snarkar i nu, han va iväg på spelkväll med några kompisar efter att vi tillsammans med två vänner spenderat hela dagen på Väla/Ikea och de passa mig utmärkt att han åkte och jag la mig i sängen vid åtta, kolla tv och bara slappnade av. Då de vårt en tuff morgon och blev en tuff dag för min kropp.

Har inte varit uppe än, men har inte vaknat av värk idag, känner dom att de ömmar i blygbeney,,men de är fogarna och hör till slutskedet har jag fått lära mig.

Idag har vi vår första av tre föräldrautbildning, jag trodde inte att vi skulle gå de men när vi prata om de så visa de sig att sambon ville. Så då går vi såklart, det är två timmar på sen eftermiddag vid tre tillfällen. De kan man leva med:)
kul att träffa några som är där vi är med:)

Ska faktiskt bli spännande att höra vad de tar upp och så, om jag har förstått de rätt så tar dom upp vad som händer med kvinnanskropp nu under graviditeten. Vilket jag tycker är lite konstigt, Alla som kommer dit är i slutskedet så vi har typ märkt de. Men ja, jag antar att det är för männens skull och för att vi som föderskor ska själv se och förstå och förberedas på allt som kan kännas nu i de sista när de händer som mest förändringar med kroppen. För de gör de verkligen, hela tiden känns de som.

Men men, jag känner att det är hög tid för frukost och sen får jag se vad som ska fördriva min tid idag till vi ska iväg:)
tvätta hade jag velat då det inte blev gjort igår. Men där va upptaget igår så har svårt att se att dom ångrat idag. :)

Puss!

Go kväll!

Ja, lördagen gick undan, jag har mest känt mig ivägen och dum som inte hjälpt till att bära. Men har man en kusin som argt säger att man inte får bära hela tiden så ja..va gör man.Det va trots allt skönt att komma hemifrån och jag fick ju mysa med deras lilla tös:)

På väg hem fråga sambon om vi skulle ta en eftermiddags powernap efter maten då vi blev bjudna på pizza efter att dom var klara med flytten. Jag sa promt nej, men när jag la mig i soffan för att vila ryggen och magen lite så deckade jag typ direkt och vaknade för en liten stund sen. Oops:$

Men, nu blir de lite kvällsmat och film:)
puss

Go morgon!

Klockan ringde vid halv nio, men jag har vaknat var 30-45 minut sedan sex i morse.
frustrerande, för jag hade tänkt att jag verkligen skulle lyckas soova till klockan ringde. De hade varit skönt!:)

Men nu blir de frukost och klä på oss sen promenera över gården till kusinen som flyttar idag, jag kommer väl inte få göra så mycket men sambon ska hjälpa till och jag tänkte/hoppas att kusinen har någon uppgift till mig iaf. Jag kan ju bära och gå, bara inte för tungt:)

Sen får vi se vad kvällen bjuder på, vi tar nog en myskväll efter att sambon hjälpt till där så är han säkert trött.

Men ha en bra dag, så hörs vi sen!:)
Puss!

Låg ett bra tag och drog mig men kände tillslut att nä, jag måste göra något.

Det va super fint väder och jag trodde att jag inte hade så ont idag, Så vi drog på oss och gick till affären. Det blev kämpigt sista biten dit och det är vanligt vid en fem minuters promenad som tog nästan femton Minuter. Väl inne i affären kunde jag stanna och slappana av och vänta ut ontet. Jag vet inte om det är förvärkar eller va de är. Men ont gör de iaf.

Väl hemma fick jag ligga en stund, käka gräddbulle och titta på medan sambon möblerade om lite i sin datorhörna, som resulterade i att jag fick eld i röven och dammsugade överallt, plockade undan, drog av sängkläderna och sånt. Skönt:)

Nu tar jag en kopp te och halv ligger i soffan, ska snart ta ett litet kort bad tror jag och klockan åtta värmer jag maten från igår och bänkar mig framför lets Dance.:)

Puss!

En artikel. En viktig artikel.

http://sarskiltbegavadebarn.com/2015/05/04/forlat-alskade-barn-vi-visste-inte/

( Jag kan tyvärr inte länka då jag skriver från mobilen och appen är begränsad)


Att vara den som är för stark i klassen är en skam nu mera, att vara busen i klassen är en skam, att läsa sakta, förstå matten lite saktare, behöva be om hjälp en gång mer än andra är en skam.

Att vilja framåt, att vara på frökens nivå och att vara bättre eller snabbare i klassen är en skam.

Jag vet att jag inte var ett snille i skolan. Jag vågade inte be om hjälp för lärarna favorisera " plugghästarna" och de tysta. Jag var inte alltid tyst, men hade jag fått utvecklas och bli hjälpt i min takt så hade jag haft de så mycket lättare sen. Min pappa sa alltid att grundskolan var så jäkla viktig och varför har jag gjort fel, varför har ingen rättat osv. För att jag helt enkelt inte vågade fråga och även om mina föräldrar alltid funnits för mig så var de oftast bara intressant i små doser och väldigt sällan.
Jag sa ju aldrig att vi hade läxa heller och ingen fråga.

Jag har lovat mig själv att under vilka omständigheter som helst stå pall och uppmuntra, hjälpa, vägleda och stötta vårt/våra barn från första stund om de handlar om att veta vilken ruta som är gul eller lägga pussel, klippa ut blommor i papper, räkna matte eller något så tråkigt som naturkunskap så ska jag hjälpa till hemifrån och försöka vara uppmärksam på om skolan påverkar något av barnen negativt. Oftast är det faktiskt inte barnet som är problemet utan systemet och ibland läraren. Ibland är de även oengagerade föräldrar.

Jag hoppas att våra barn får lättheten för språk som Niklas har, jag hoppas att min fars och Niklas mattehuvud går vidare, jag hoppas att intresset för samhället, religion och svenska fortsätter från mig och suget efter att fråga, argumentera, diskutera och läsa som både jag och Niklas har ska gå vidare till detta och kommande barn.

Jag beklagar att de där ramarna som skapades för flera år sedan inte har moderniserats, jag beklagar att systemet är dubbelmoraliskt och nedtryckande.

Jag beklagar, men hoppas att den nya generationen ska kunna rätta till de.

Men lärarna måste också börja sätta ner foten, kräva resultat, RIKTIGA resultat och inte dalta. Rektorer måste börja våga stå upp för sin personal, våga vara en ledare och vilja att barnen ska röra sig framåt.

Men viktigast!
Föräldrar MÅSTE sluta tro att förskolan och skolan är ingen barnvakt.

Och framför allt!
Förskolans personal dricker inte kaffe med ena benet över de andra lutade på en stol och ser på medan era barn leker. Jag har aldrig jobbat så intensivt och effektivt som föra året på förskolan. Det är så otroligt mycket mer än att dricka kaffe, sola på gården, byta en blöja, äta lite mat och natta barnet.
Herre gud, gör du det när du är hemma med barnet?
du är ensam med ett-tre barn cirka i olika åldrar, med olika hjälpbehov.. En avdelning består oftast av cirka 14-16 barn med tre vuxna en bra dag. Barn med oftast samma nivå på hjälpbehov, gärna alla samtidigt och sen är det alltid någon som inte vill, ska, tycker eller har lust att göra som resten av gruppen. Om du har tid att sitta och dricka kaffe, läsa en tidning och chilla med ett barn hemma Kul för dig, kom och va med på förskolan, lägg lite tid på barnet du lämnar och hämtar med din telefon i näven, ibland i örat, som snabbt pussar barnet på kinden " hejdå, vi ses sen" och raskt i något försök till lekfullgest " flyger" till fröken som den närmasta halvtimmen i värsta fall har ett gråtande barn att trösta och försäkra om att mamma /pappa kommer tillbaka sen.

Samhälletsramar och riktlinjer är skeva.
Men det är vi som är samhället..

Go morgon!

Halvligger/sitter i sängen med en tallrik på magen. Har varit ute en liten långsam runda med hunden och även om jag får sammandragningar och värk som strålar ner i låren så är det skönt att röra på sig lite och komma ut. Ner för trapporna är lugnt och just på plant går ganska bra. Men upp för trapporna är ganska jobbigt de sista två ettaperna.

Men nu blir det frukost, sen ska jag dammsuga och eventuellt torka golven. Sen blir de kanske lite lapptekning, har inte bestämt mig:)

Vi måste handla lite med. Vi brukar storhandla en gång i månaden i samband med lönen och då gör vi det från mathem.se, det är perfekt. Men sen kompletterar vi själv, men jag har lust att beställa hem, det känns inte lönt när de bara handlar om några få varit dock. Vi får se, jag tycker så synd om sambon bara, som får bära typ allt och som sen innan har dålig rygg. Finns service och möjlighet till att slippa, så varför inte utnyttja de..

Men vi ser vad dagen bjuder på:)

Jag ligger med magen i vädret, äter vaniljbullar, dricker vatten och funderar.

Det värker i tjejmagen ( som sambon kallar de) ömmar lite här och där och emellanåt tar hon ett par varv i magen och de känns som hon möblerar om där inne;)
Men de gör inget, hon kan sparka, trycka, dra och slita och jag kommer ändå att vara nöjd.

För ett år sen hade vi inte varit tillsammans i mer än ett halvår år, ändå hade vi varit sambos i Strax över 6 månader, planera vårt liv ihop och inget har varit så naturligt och självklart som de känts sen första gången vi bara va.

Aldrig någonsin hade jag tagit den galne jäklen på allvar som. Hade påstått att han skulle bli min framtid, fadern till mina barn, den som ger mig ro i kroppen bara av att skicka en smiley per sms. Jag menar, en smiley!

Men nu är de strax över två månader till vi är beräknade att få träffa vårt första barn, vår dotter.
Strax efter de här vi årsdag på förlovningen och bara någon månad efter det så har vi två års dag på vårt förhållande och samboskap.

Inte ett fiber i min kropp tvivlar på oss, varje liten cell i kroppen känner kärlek för bara honom och även om det är nervöst att bli föräldrar, förändringen och utmaningarna som kommer med en till familjemedlem som bara kan räkna med oss och vi måste vara ett team.


och förlossningen.
Jag vet att kroppen har en naturlig instingt och vet vad den ska göra och så länge jag vet att han stötar och står vid min sida så ska jag göra allt för att vår dotter ska komma ut med ett brak och förtrolla oss och våra nära och kära.<3

Jag vet inte om det är hormoner, trötthet eller vad det är. Men de känns som lugnet före stormen i hela kroppe. Och det känns helt okej :)